LONDONBOKEN


London är allas favorit. Oavsett vilka intressen man har kan staden uppfylla förväntningarna. DN:s förre Englandskorrespondent Clas Barkman och Londonguiden Lotta Hedin berättar personligt och ger annorlunda turisttips bla om att förstå sig på britterna. Här får man snabbt reda på vad som är på gång. Bästa sättet att använda en semestervecka eller enbart en helg i London. LONDONBOKEN kan läsas såväl före, under som efter besöket.

Priset för LONDONBOKEN är 160 kronor inklusive moms och frakt.


Utdrag ur LONDONBOKEN

KLASS

"En stor del av det brittiska samhällslivet går ut på att sätta en klasstämpel på människor man möter. Med stor finess lockar engelsmännen ur folk var de bor, vilken (privat) skola de gått i, föräldrarnas status mm - allt givetvis utan att direkt fråga.

Det finns tre sätt för britterna att avancera i detta grymma sällskapsspel. Man kan klassvandra genom ingifte, genom eget slit eller att bluffa sig fram och kopiera överklassens maner. Klassbluffarna försöker ta efter överklassens maner för att verka finare än vad de är. Oftast sker det genom att man härmar överklassens språk. Ordet "mansperson" är till exempel ett av de signalord som för britterna direkt avslöjar från vilken samhällsklass man kommer från. En person från den övre överklassen kanske använder "old boy", uttalat med högra mungipan ungefär som om man försökte hålla fast en monocle i det högra ögat. I lite mer avspända sammanhang går det bra att använda ordet "chap" istället. Medelklassen använder ofta det lite sökta uttrycket "character" när de ska försöka göra intryck. Ordet anses av överklassen som billigt. Underklassen använder ord som "bloke" eller "mate" för mansperson. Både medel- och överklassen finner dessa ord helt omöjliga.

Exakt var de osynliga klassgränserna går är omöjligt för oss utlänningar att bestämma. Britterna själva räknar med nio olika samhällsklasser; övre överklass, mellan överklass och lägre överklass. På samma sätt finns det tre olika graderingar av mellan- och underklassen. I den senaste opinionsundersökningen där britterna fick klassa sig själva framkom att 6 procent avsåg sig höra till överklassen, 29 procent till medelklassen och 65 procent till underklassen. Geografisk anses den finaste överklassen komma från England. Folk från Wales, Skottland för att inte nämna Nordirland betraktas över axeln av engelsmännen. Svaret från dessa landsändar är en växande nationalism och krav på oberoende från det självbelåtna England. Gemensamt för över- mellan och underklassen är att de var för sig anser sig vara den viktigaste gruppen i det brittiska samhället. Överklassen ser sig själva som som "ryggraden" i samhället för att det är de som försvarar lag och ordning. Medelklassen ser sig som anständighetens väktare, de som jobbar och sliter och har det sundaste förnuftet. De ser sig själva som "samhället". Underklassen ser sig som den solidariska, oegoistiska, ärliga, okonstlade gruppen som gör allt det tunga och slitsamma jobbet i samhället.

På ett märkligt sätt förutsätter nämligen de tre brittiska samhällsklasserna varandra. Trots att medlemmarna i de olika skikten nästan aldrig träffas och att misstron mellan dem är monumental, fungerar systemet som ett slags stelnat sammanhållande kitt. Den dag kittet spricker blir det väl revolution."